Åååh Andreas, vad ska jag göra? Du tog tåget hem dit där du bor idag i eftermiddags o sedan vi vinkade av varann så har jag saknat dig oerhört mycket. Jättejobbigt har det varit o var då jag gick hem hit från stationen!
När jag hade kommit halvvägs hem, så började jag att lipa. Fantstiskt att jag kunde hålla mig från att börja lipa tills då, en stor klump i halsen hade jag då jag började gå från stationen!
Tårarna rann o en del som såg mig undrade hur det var fatt, men jag bara sa att jag hade besvär med ögonen för att jag inte hade solbrillorna på mig (glömde dom hemma).
Efter att jag hade gått igenom gallerian så blev jag baaaajsnödig o det var rejält! Först så kände jag ett pyttelitet tryck, gick väl några meter o därefter blev jag jättebajsnödig!
Eeeh, jag försökte knipa igen o ignorera det hela...men funkade inte riktigt. Utan det kom som ett stort brev på posten, samtidigt som jag bara tryckte ut mitt bajs i byxorna...så gjorde det fasansfullt ont i magen o då kom saknaden efter dig jättemycket o jag lipade verkligen jättemycket älskade Andreas.
Men när jag var färdigbajsad så gick jag snabbt hem o som väl var så var det inget löst bajs, utan det var halvfasta bajskorvar och då var det ju lätt att ta av sig både byxor o mina stringtrosor som jag använde idag...för det ville ju du att jag skulle ha på mig Andreas.
Sedan jag kom hem efter att du åkt iväg med tåget så har jag störtgråtit massor, inte kunnat äta något mer än lite smörgåsrån & ost...men inget mera!!!!
/Pusspuss<3<3<3